Att komma hem 2

Jag har ett pågående samtal om hem. Att vara hemma någonstans, att känna sig hemma, att ha ett hem. Vad betyder det egentligen och hur långt kan det gå innan man är totalt vilse eller i alla fall väldigt långt hemifrån? Om man precis som jag har gjort de senaste åren, flyttat runt (några månader här, några månader där), haft en jobbsituation som varit väldigt flytande och föränderlig, och ingen egen familj att skapa en tillvaro tillsammans med - vad har då varit hemma? Ett hem (vad det nu betyder) tror jag till stor del är ett skyddsnät, en omsorg, en 'plats' där man får slappna av, tänka och samla ny kraft. Om det sen är en lägenhet, en familj eller kanske en församling kanske är olika för olika personer, vi har ju inte samma behov. Om jag haft en dag som varit tuff och intensiv, jag är trött och modlös. Var går jag då? Om det är till 'hemma' vi går så är Gud till stor del det 'hemma'. Jag tror också att vi behöver andra människor runt omkring oss, jag tror inte vi är gjorda för eremitliv hur gudfruktiga vi än må vara. Familj och vänner är mycket av det 'hemma' vi behöver.

För ett år sen då jag kom hem (?) till Sverige igen efter några års flängande till Etiopien hade jag inget fysiskt hem att återvända till. När sen pappa dog i samma veva förlorade jag också en del av det hem som familjen består av. När tillvaron rasade, var gick jag då?

Den lilla lägenhet jag bott i under detta sista år har varit min borg. Här har jag stängt dörren och sovit i min egen säng. Här har jag legat på botten och gråtit. Här har jag fått känna tillvaron vända och gå framåt. Här har jag också fått vakna igen och vilja gå framåt. Allt detta kan kanske inte tillskrivas lägenheten men den har varit en otrolig viktig plats och tillflykt för mig under året som gått, utan den hade jag nog ändå blivit eremit för ett bra tag. 

Idag längtar jag efter att få ta mig an nya utmaningar och jag mår bättre än på länge även om benen i vissa lägen fortfarande känns skakiga. Två månader har jag kvar innan kontraktet på den här lägenheten tar slut. Var går jag då?

Jobbtankar

Plötsligt är livet fullt av aktiviteter och händelser igen, precis som jag längtat efter under det senaste året då jag mest bara sovit. Allt har sin tid men jag är glad att jag verkat vakna ur min Törnrosasömn. Jag jobbar på dagarna och har aktiviteter på kvällarna. Det känns underbart även om jag är lite ringrostig. Ändå finns det vissa farhågor och små negativa klanger. 

Det ena är att mitt jobb tar slut på tisdag. Hmm. Undrar om allt blir stilla sen. Tror inte det men man vet ju aldrig. 

Ett annat är att jag inte alls trivs med ett åtta-fem jobb som jag har nu. Den formen är trygg och säker men jag vill ha ett jobb som är flexibelt och som förändras och har varierande arbetstider. Jag vill ha ett jobb jag kan påverka och utveckla och som påverkar och utvecklar mig. 

Ett tredje är att jobbet jag har nu visserligen är lite roligt men långt ifrån det jag brinner för och längtar efter. Jag vill jobba med människor och jag vill ha ett jobb där jag får använda kunskaper jag har fått genom erfarenheter och utbildning. Okej, jag använder en del erfarenheter nu också men kanske inte mina pedagogiska erfarenheter. 

Till slut: Jag behöver lite ekonomisk input här framöver och jag har behov av lite stabilitet i tillvaron efter de senaste årens flängande fram och tillbaka i världen. Ändå kanske jag inte ska nöja mig med mindre än det eller de jobb jag vill ha. Med flexibilitet och utveckling, varierande förhållanden och något jag brinner för. 

Marknadsföring

Idag smet jag lite tidigare från mitt jobb för att registrera mig på den kurs i företagsekonomi jag läser. I våras betade jag av redovisning och beskattning samt ekonomistyrning och nu har jag alltså kommit till marknasföringen. Jag hade kvitto på min betalda kåravgift och leg med mig så registreringen gick bra. Det var först efter den som jag - och flera av mina kursare - hade missat att första föreläsningen började! Men, men, man är väl flexibel, ställde in simningen jag tänkt ägna kvällen åt, köpte en liten hummustortilla på pressbyrån och förde anteckningar på baksidan av lönerapporten jag faxat in tidigare idag. Nu ska jag leta reda på mitt schema på nätet så att jag vet när nästa föreläsning är...

Söndag

Idag börjar vi med gudstjänsterna igen. Det ska bli kul. Sommaruppehållet har varit långt. Jag ska få vara med och dela ut nattvarden vilket alltid känns som ett stort förtroende, ett ansvar och alldeles underbart. Att få tjäna både Gud och de människor som är där. Härligt!

Att komma hem 1

Tomaskyrkan, som jag tillhör, och församlingen New Life har inlett ett samarbete med varandra. Vad det kommer betyda och var det kommer leda är det kanske inte någon som vet i dagsläget men spännande är det i alla fall. Som en början har vi haft gemensamma onsdagskvällar tillsammans. I onsdags pratade Stewart om att "komma hem" trots att man kanske flyttar runt så pass mycket att det är svårt att veta var man är mest hemma. Han menade att "hemma" är mer än en plats, att det handlar om relationer. Först och främst relationen med Gud och sen relationer med de människor som finns runt omkring oss. Relationer som vi bör bygga på som om de skulle räcka livet ut. Det funkar inte riktigt om vi tänker att det är bara för en kort tid, sen flyttar jag igen. Jag håller med i det han sa även om det inte alltid är så lätt. I Etiopien är jag hemma men jag vet också att det beror på de relationer jag har där. I allt det jag gjort och satsat på där har varit med inställningen (och tron) att jag kommer vara kvar här i många år även om vi alla vetat om att min flygbiljett sagt något annat. 

Det senaste året har jag haft behov av ett hem som några av er vet. Det behovet har flera anledningar. Mitt kringflackande liv de senaste åren är en orsak. Att slippa packa flyttkartonger en gång om året är en orsak. Att bjuda hem vänner på middag och bygga relationer är en orsak. Jag håller med Stewart om att "hemma" är mer än en plats. Längtar just nu ändå att en lägenhet ska få ingå i mitt "hemma" för ett tag framöver. 

Kvällsöl

Med Sonja och Carin. Jag spände musklerna och sa att jag blir så stark på mitt tre-veckors jobb som är rätt så fysiskt. Ja, man ser att det börjar bukta sig lite, sa Sonja om min arm. Sen skrattade hon gott i fem minuter...

Bostad önskas

Hur gör man för att få tag på en bostad i Stockholm. Det finns lite olika alternativ men alla kräver de en hel del engagemang vilket det nog är värt. Nu har jag ett par timmar surfat runt o letat på nätet efter alternativa vägar. Det jag kommit fram till är  1) jag bör lägga ner en del jobb  2) det är svårt  3) det är inte omöjligt  4) det är smart att ha en fast och hyfsad stor inkomst. Slutsats - Kattis, skaffa dig ett jobb (om jag nu ska bli kvar i stan). Ingen som har en lägenhet över?

Hårt arbetande

Tre veckor ska jag arbeta på Svenskt Tenn. På varumottagningen (inte så flashigt som det låter om man vet vad Svenkt Tenn är för butik). Tar emot paket, skickar iväg paket, prismärker, bär in i lagret, lyfta, bära, springa i trapper. Bra för min kondis och muskeluppbyggnad, särksillt med tanke på att jag inte rört mig så mycket utanför min 20 kvadratmeter stora lägenhet det senaste året. Det kändes mycket ovant i morse att kliva upp, en måndagsmorgon med en hel arbetsvecka framför mig! Och efter nästa helg en hel vecka till.. Var länge sen men ändå rätt så skönt. Rätt så i alla fall :)

Varthän bär det?

Just nu får jag många frågor av det här slaget: "Vad händer Kattis?" "Ska du flytta?" "Var ska du flytta?" "Söker du jobb?" "Vad då för jobb?" Den som det visste, svarar jag. Jag har sökt ett jobb i Dalarna och samtidigt har jag nu tappat all lust att lämna Stockholm. Jag är lika förvirrad som ni alla tillsammans, har varken hem eller jobb som håller i längden. Suck. "Den som lever får se" säger Sverige-Kattis. "Endast Gud vet" säger Etiopien-Kattis. Båda stämmer och livet är ju ändå underbart spännande!! 

Ato Kaa eller lilla jag

Innerst inne kommer jag alltid förbli en liten bonnjänta från Norrland. En del av mig längtar alltid efter det livet igen. Andas in alla luftens dofter när man går över gårdsplanen till laggårn tidigt om morgonen. Andra delar av mig längtar efter annat. Gud har mer i mig. I det jag gör försöker jag att följa det jag tror Gud har för mig vilket gör att spännande saker har hänt i mitt liv (tycker jag själv i alla fall). Jag har hamnat i Etiopien. Inte för alltid. Inte just nu när jag skriver detta. Men jag har fått vara där. Tålmodigt. Väntande. Lyssnande. Plötsligt befann jag mig i en ledande position där jag fortfarande inte fattar hur jag hamnade. Ato Katarina blev jag kallad av en kollega ibland. Herr Katarina. Det stämmer inte, jag är kvinna. Att försöka följa Guds väg kan tvinga en att omvärdera sig själv. 

Kort intro

Hej och välkomna till min lilla sida här på nätet. Det är inte alltid så lätt så här i början att veta vad min blogg kommer innebära, men den som lever får väl se. Livet är komplext och människor är underbara. Jag vill försöka berätta om det jag gör, det jag ser, det jag hör, det jag upplever, det jag vill, det jag längtar efter. Små anekdoter och stora berättelser. Lyckliga stunder och trasiga evigheter. Gudomligheter och skräphögar. I varje saga finns en hemlighet. I varje hemlighet finns en sanning. Varje sanning kan beröra.