I Stockholm??

Mina nya vänner.

Kanske dags att skriva en liten rad igen, väl tillbaka i Stockholm. Alltid jobbigt att komma tillbaka till Sverige igen och kontrasten mellan mitt liv i Addis och varumottagningen på Svenskt Tenn är rätt stor. En vecka har jag dock varit hemma och jag börjar så smått inse var jag är. Varje morgon vaknar jag och inser att jag är i Stockholm. Insikten kommer dock snabbare för varje morgon så snart kanske det mesta av mig är här. Förutom den del av hjärtat som är rejält kvar i Addis...

Damernas?

Morsan o två systrar har varit på besök och igår kväll gick vi på etiopisk restaurang för den goda matens skull och för att jag skulle få öva mig lite inför min stundande resa. Underbar mat, hög musik, lite dansuppträdande och på damtoaletten en herre med påmålad kjol. Jag skrattade högt, kände mig som hemma och längtar till Addis.

Kakelugnssprak

Idag har varit en dag då jag hade velat stanna kvar i sängen. Dagen på jobbet började med att jag fick springa fram och tillbaka för att hämta tyg till budet som ringde på dörren tio minuter innan jag egentligen börjar. Resten av dagern har varit likadan, jag som springer fram och tillbaka men utan att tycka att jag får något gjort. Min närmsta kollega var hemma vilket gör allt mycket tristare och stressigare. Jag längtade hem hela dagen till att äntligen elda i min kakelugn och packa upp några kartonger – kanske till och med hitta en panna så jag kan värma lite vatten till en kopp te! Till slut fick jag ändå bege mig hemåt i det ruggiga vädret. Förbi systemet och Vi för lite käk. När jag hade några meter kvar så insåg jag en sekund för sent att bussen som kommer emot mig på vägen varken väjer eller saktar ner utan i stället ökar och kör med full fart genom sjön med vatten bredvid mig… Blöt, hungrig, trött och grinig kommer jag hem bara för att inse att jag glömt köpa det som stod överst på min inköpslista – tändstickor. Funderar ett tag på att ilskna till och tända eld med gnistor från min blick men är lite för hungrig. Slänger in min frusna pizza i ugnen och öppnar flaskan med folköl jag ämnar dricka till. På något sätt lyckas jag skaka till flaskan och häller öl över foten. Suck. Packar upp nån kartong under tiden pizzan sakta värms och som genom ett under ser jag den plötsligt – lådan där jag vet att det finns tändstickor!

Nu så här en timme senare sitter jag framför min kakelugn där elden sprakar. Jag är mätt och varm och torr, har datorn i knät, en godisskål och ett glas whiskey. Den känns rätt okej ändå - dagen. 

Hemma

Nu har jag flyttat in. Det känns bra tror jag bestämt. Taket i vardagsrummet har dock inte bara en nyans av off-white utan är snarare en mörk ton av grå-brun. Kan ju tänkas passa med de något vitare väggarna... Men nej. I morgon ska jag köpa färg. Jag lovar. Skulle köpt idag, direkt efter jobbet. Men så var jag kvar länge eftersom det vällde in varor och vi hade mycket att göra och jag blev trött och orkade inte släpa hem färghinkar. Men i morgon... Jag lovar.

Norrut

x2000 norrut och snö utanför fönstret. Hade jag haft en bil hade jag tagit den och susat iväg när jag ville. Tåg är inte heller så dumt och mitt nya mobila bredband gör det ju möjligt att surfa lite samtidigt även om täckningen kommer och går lite som den vill. Även om resandet i sig är lite jobbigt ibland så är det ett privilegium att faktiskt få resa. Att åka hem till mamma och mina syskon en helg. Att ha möjlighet att sätta sig på ett tåg och hälsa på vänner. Att sätta sig på ett flyg till Etiopien. Att få se mer än världen inom radien av några kilometer. Se andra kulturer, värderingar och sätt att leva. Ifrågasättandet av sig själv i mötet med andra. Att få resa. Att få bo och arbeta på olika platser. Det är ett privilegium samtidigt som det också ger en del rastlöshet och rotlöshet. För visst längtar jag till Etiopien och det liv jag har där. Visst längtar jag samtidigt till Stockholm och den del av mig som får plats i det livet. Och visst längtar jag till Norrland när jag sitter här på tåget och ser landskapet susa förbi. Den klara luften, snö som knarrar under fötterna då vintrarna är tillräckligt kalla för att kallas vinter. Visst längtar jag efter en gammal kåk som behöver några nya spikar. Och visst längtar jag att slänga igen ytterdörren olåst efter mig, kasta mig in i bilen där nyckeln sitter i och med en rivstart susa iväg wherever I want! Antagligen blir till OkQ8-macken ett par mil bort för att köpa lite godis en lördagkväll då jag kryper av rastlöshet och längtar till intensivitetet i Addis Ababa...

Familjeliv

Idag vaknade jag först i min nya tillfälliga familj. Dukade fram frukost, borstade tänderna på mig och Delen, fick en matlåda av Karin (TACK!!), pussade Delen och Doreen hej då och sprang till tåget tillsammans med Karin. Jobbade. Köpte med tre liter mjölk ohc två liter fil till familjen på väg hem. Middagen stod på bordet och vi åt tillsammans innan vi delade upp oss för kvällen. Men sen kom jag ju hem igen. Rätt så trevligt att ha en familj igen för ett tag :)

Hemlös igen

Även om det bara är för en vecka och även om det är trevligt att bo hos vänner så känner jag igen detta, har varit i den här positionen förut. Mitt bohag finns i ett förråd och själv glider jag runt och sover på en soffa. Den största skillnaden den här gången jämfört med då jag varit hemlös förut är att jag har ett jobb (och lite annat på gång), jag har en vardag och ett liv här i staden och jag har ju faktiskt ett hem som väntar. För visst är det så att jag har flyttat till det där stället med trägolv och kakelugn, det är bara så att jag inte riktigt fått flytta in än. Detta trots att jag var tvungen att flytta ut ur min andra lägenhet. Stambytet och fixandet efteråt är inte riktigt klart och tydligen väntas det på en duschvägg (ska visst få dusch i alla fall:)). Efter helgen hoppas jag i alla fall att jag ska få flytta in och då står ju bohaget nära i förrådet, dörren bredvid min..

Efter tenta

Torsdag kväll. Tenta precis avklarad. Inte säkert att den är klarad, men avklarad. Det kan ha gått bra... Studierna jag ägnat massa tid den senaste tiden har i alla fall tagit slut (även om det är en illusion då det finns saker kvar). All uppladdning inför, nu senast, tentan, släpper nu taget och får mig att antingen vilja dansa hela natten eller att genast gå och lägga mig trots att klockan bara är åtta.

Annars känns det på något sätt som om en ny era börjar nästa vecka. Det beror kanske mest på flytten som ska ske på lördag bort från denna studentlägenhet till ett något större hem. Det ska bli spännande att flytta in där även om allt inte är riktigt klart efter stambytet och jag nog får börja med att sova hos vänner några nätter.

Får se vad som händer i den nya eran J

Robo

Måndag morgon. Sitter vid mammas dator hemma i Nordingrå. I helgen har vi byggt på vår sommarstuga, jag mina syskon med sina familjer och mamma. "Vägen är ju målet" kan vi konstatera då det dröjer ett bra tag till innan vi kan flytta in. Men den blir underbar!! :) Stugan. Vidunderlig utsikt kommer vi få från vår altan (som än så länge består av några betongpelare). Skogen hade i helgen fortfarande blåbär kvar och solen sken och värmde. Mammas katt som följde med oss dit njöt för fullt av att vara i skogen med oss. Lunchen lagades på öppen eld och kaffet som kokades på samma eld kunde inte misslykas. Robo heter vårt ställe, ett bo fullt med ro.

Nu ska jag alldeles snart ta mig till buss och tåg söderut igen. Jag har ju ett liv i Stockholm också som jag gillar även om det är lätt att glömma här där tillvaron innehåller helt andra saker. Du vet väl hur man hanterar en hammare? Vad har du förresten för märke på din?

Hem

Nu har jag visst inte skrivit nåt på flera dar...!!! Har visst plötsligt blivit en betydligt mer upptagen person de sista veckorna än jag varit på länge. Det känns underbart :) Lovade ju dock att berätta något om en lägenhet som - mycket lämpligt - finns tillgänglig för mig från den första november, den dag jag behöver ett nytt ställe att sova på. En liten etta högst upp i en liten nybildad bostadsförening. Tanken är att lägenheten ska bli större (om bygglovet går igenom) och att den sen ska säljas. Om Herren vill och ekonomin tillåter får vi väl se om jag kan köpa den. Det känns i alla fall väldigt bra att flytta dit och om några veckor kan ni få hjälpa mig packa, bära kartonger och städa ;) 

Nämde jag kakelugnen...?

Husgrupp

Första husgruppssamlingen för hösten, denna del av Tomaskyrkan som jag får vara med i. Det var härligt att ses igen även om jag hade företagsekonomiföreläsning först och kom strax före nio i stället för sju (hann med 20 minuter i alla fall innan de andra började droppa av). Jag tycker mycket om min grupp vilket beror på lite olika saker: Det är underbara människor där. Det är bra att få dela sitt liv med andra lite mer än man hinner med under söndagsgudstjänsterna. Det ger tillfälle att be tillsammans med andra. Det skapar goda relationer och jag tror att relationer är mycket viktiga. Och så får jag ju höra andras tankar om Gud och min egen relation med Gud får möjlighet att utvecklas. Det uppskattar jag. 

Nu ska jag snart sova, min förkylning har inte riktigt gett med sig än :(

Håll utkik de kommande dagarna i min blogg. Inom en vecka har jag antagligen skrivit minst ett inlägg som handlar om jobb och ett om hem... ;) De inläggen ser i alla fall jag fram emot. 

Surströmming

Det är något speciellt med surströmming. Som att komma hem på något sätt. Kanske har det att göra med min uppväxt där delikatessen hamnade på bordet några gånger varje år. En social maträtt, många runt bordet, vänner, släktingar, vuxna och barn (med korv). Doften som spreds, lyckan som syntes i de vuxnas ögon.  Plåtburkarna som tidigare tillverkats på morfars fabrik. De gamla bilderna jag sett på stora trätunnor fulla med strömming från mammas by. Vetskapen om att det här är min historia, mitt förflutna och en stark (väldoftande) symbol för min tillhörighet.

Ikväll har jag ätit surströmming i Stockholm med tre väninnor (och en man som med rynkad näsa gömde sig i vardagsrummet). Förberedelser, samvaro, burken som öppnas, doften... Sen sänker sig tystnaden medans vi rensar och fixar första klämman. Karin säger "åh så gott" ca tio gånger innan hon är klar för första tuggan. Fullt sysselsatta sitter vi sedan och äter klämma på klämma och konstaterar att livet inte kan vara så mycket bättre. Och det är så det är. Det starka band vi får till varandra (vi som äter), den gemensamma målsättningen som håller oss sysselsatta tills vi alla är proppmätta och doften som förstärker vår sociala gemenskap. Vi är vänner, vi hör ihop, vi är familj och hemma. Livet - det kan inte vara bättre!!

Efter en dag på jobbet

Idag har vi inventerat på jobbet. Allt som finns i butiken och lagret. 11 timmar sen fick jag gå hem. Alla såg rätt så trötta ut men allvarligt talat, 11 timmar inventering med lite räkning och skrivning är ju faktiskt inte så mycket att gnälla över. Man har väl jobbat rejäla pass förr under betydligt mer påfrestande situationer. Nu har jag i alla fall kommit hem, surfar lite, funderar lite på livet och ska nog snart poppa lite popcorn om jag ids (allt som vanligt alltså). Livet går framåt och jag är förväntansfull... :)

Att komma hem 2

Jag har ett pågående samtal om hem. Att vara hemma någonstans, att känna sig hemma, att ha ett hem. Vad betyder det egentligen och hur långt kan det gå innan man är totalt vilse eller i alla fall väldigt långt hemifrån? Om man precis som jag har gjort de senaste åren, flyttat runt (några månader här, några månader där), haft en jobbsituation som varit väldigt flytande och föränderlig, och ingen egen familj att skapa en tillvaro tillsammans med - vad har då varit hemma? Ett hem (vad det nu betyder) tror jag till stor del är ett skyddsnät, en omsorg, en 'plats' där man får slappna av, tänka och samla ny kraft. Om det sen är en lägenhet, en familj eller kanske en församling kanske är olika för olika personer, vi har ju inte samma behov. Om jag haft en dag som varit tuff och intensiv, jag är trött och modlös. Var går jag då? Om det är till 'hemma' vi går så är Gud till stor del det 'hemma'. Jag tror också att vi behöver andra människor runt omkring oss, jag tror inte vi är gjorda för eremitliv hur gudfruktiga vi än må vara. Familj och vänner är mycket av det 'hemma' vi behöver.

För ett år sen då jag kom hem (?) till Sverige igen efter några års flängande till Etiopien hade jag inget fysiskt hem att återvända till. När sen pappa dog i samma veva förlorade jag också en del av det hem som familjen består av. När tillvaron rasade, var gick jag då?

Den lilla lägenhet jag bott i under detta sista år har varit min borg. Här har jag stängt dörren och sovit i min egen säng. Här har jag legat på botten och gråtit. Här har jag fått känna tillvaron vända och gå framåt. Här har jag också fått vakna igen och vilja gå framåt. Allt detta kan kanske inte tillskrivas lägenheten men den har varit en otrolig viktig plats och tillflykt för mig under året som gått, utan den hade jag nog ändå blivit eremit för ett bra tag. 

Idag längtar jag efter att få ta mig an nya utmaningar och jag mår bättre än på länge även om benen i vissa lägen fortfarande känns skakiga. Två månader har jag kvar innan kontraktet på den här lägenheten tar slut. Var går jag då?

Att komma hem 1

Tomaskyrkan, som jag tillhör, och församlingen New Life har inlett ett samarbete med varandra. Vad det kommer betyda och var det kommer leda är det kanske inte någon som vet i dagsläget men spännande är det i alla fall. Som en början har vi haft gemensamma onsdagskvällar tillsammans. I onsdags pratade Stewart om att "komma hem" trots att man kanske flyttar runt så pass mycket att det är svårt att veta var man är mest hemma. Han menade att "hemma" är mer än en plats, att det handlar om relationer. Först och främst relationen med Gud och sen relationer med de människor som finns runt omkring oss. Relationer som vi bör bygga på som om de skulle räcka livet ut. Det funkar inte riktigt om vi tänker att det är bara för en kort tid, sen flyttar jag igen. Jag håller med i det han sa även om det inte alltid är så lätt. I Etiopien är jag hemma men jag vet också att det beror på de relationer jag har där. I allt det jag gjort och satsat på där har varit med inställningen (och tron) att jag kommer vara kvar här i många år även om vi alla vetat om att min flygbiljett sagt något annat. 

Det senaste året har jag haft behov av ett hem som några av er vet. Det behovet har flera anledningar. Mitt kringflackande liv de senaste åren är en orsak. Att slippa packa flyttkartonger en gång om året är en orsak. Att bjuda hem vänner på middag och bygga relationer är en orsak. Jag håller med Stewart om att "hemma" är mer än en plats. Längtar just nu ändå att en lägenhet ska få ingå i mitt "hemma" för ett tag framöver.