Arlanda - kom fram till att jag hatar flygplatser. Hjärnan vet inte var den är, hjärtat är slitet mitt itu. Varken här eller där. Inte Sverige, fast jag fortfarande är mitt uppe i mitt liv där. Inte Etiopien fast alltmer av mig redan är där. När jag sen sitter på planet dyker Torbjörn upp, min gamla kollega från Addis. ”Är du på väg hem?” frågar han. Plötsligt vet jag var jag är på väg, hjärta och hjärna är med mig. ”Ja” svarar jag med ett leende, ”jag är på väg hem”.
Ruth, min syster, plockar upp mig mitt i natten på flygplatsen. Vi kramar om varandra, hoppar in i hennes landrover och konstaterar att det känns precis som igår, fullt naturligt och alldeles underbart.
Tre veckor är jag här mina vänner. Sen kommer jag hem. Hem till Sverige
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen! Du skriver så fint! Kul att hänga med dej här. Du ska veta att jag läser oftare än vad jag skriver. Jag (eller VI förstås)ska oxå ut och resa. Det bär av till Stockholm imorgon. Lite kortare än ditt resmål men ändå ett äventyr! Jag har lite resfeber. Allt blir så mycket större nu när man har en liten med :-) 1000kramar din Majjon
Njut!!
Själv ska jag upp till Holmsund i helgen...
oj jag började gråta..
Skicka en kommentar