Flytta, flyttade, flyttat

Idag flyttade vi kyrkan. Inte en hel kyrka förståss men en stor del av vårt bohag, Tomaskyrkans. Från Långholmen där vi haft våra gudstjänster under många år till Kungsholmen och Kungsholms Baptistkyrka där vi ska få ta plats från och med nu. Det var ändå lite vemodigt att packa ihop våra saker och lämna lokalen på Långholmen, jag har trivts där. Ändå är det spännande att flytta in i Baptistkyrkan och se vad som händer framöver och hur vi som församling kommer utvecklas. Vi får ändå en del nya förutsättningar. Och jag tror att Gud har ett och annat finger med i spelet runt flytten och runt det vi som församling går igenom. Den som lever får se vad som händer. Eller som vi säger i Etiopien - endast Gud vet!

Andra advent

Dagarna försvinner men livet består :) Mitt liv de senaste veckorna känns som en kartong. Eller snarare tio tusen kartonger. På jobbet väller det in kartonger som ska packas upp, organiseras och sorteras. Så går jag hem och möts av - kartonger som ska packas upp, organiseras och sorteras. Suck. Men det blir i alla fall bättre och kakelugnar är bra när man är less på kartonger och aldrig vill se dom igen ;)

Första advent

Det här med att blogga är inte helt riskfritt. Det ena leder till det andra och helt plötsligt vet vänner om saker som jag aldrig sagt till dom - "det skrev du ju på bloggen". Just ja, det gjorde jag, och en gång skrev jag om att få hjälpa till med att dela ut nattvarden...

Så då står jag där själv en dag, bakom nattvardsbordet med brödet och vinet i min hand. Rosorna på bordet som påminner om Jesu sår. Välsignar kalken. Bryter brödet. Välkomnar fram till kärlekens måltid. Lilla jag får. Det stora. Trons mysterium. Första advent och väntan. Förväntan. Längtan. Glädjen över det som kommer....

I målartagen

Nu äntligen så händer det - färg i tak och på väggar. Ett varv är gjort och snart ska det andra ske bara snickarna fått mina garderober (äntligen en plats för kläderna) ihopskruvade och på plats. De tar bara en fikapaus innan de börjar och ville sen ha ett klart svar över var jag vill ha dom. I hjärnan har mina garderober stått på varande möjlig och omöjlig plats i hela lägenheten men de hamnar nog bredvid kakelugnen i alla fall trots att jag inte riktigt vill det. Anyway, i morgon får jag två nattgäster, två kolleger från Etiopien så jag bör få lite ordning innan kvällen känner jag :) 

Kakelugnssprak

Idag har varit en dag då jag hade velat stanna kvar i sängen. Dagen på jobbet började med att jag fick springa fram och tillbaka för att hämta tyg till budet som ringde på dörren tio minuter innan jag egentligen börjar. Resten av dagern har varit likadan, jag som springer fram och tillbaka men utan att tycka att jag får något gjort. Min närmsta kollega var hemma vilket gör allt mycket tristare och stressigare. Jag längtade hem hela dagen till att äntligen elda i min kakelugn och packa upp några kartonger – kanske till och med hitta en panna så jag kan värma lite vatten till en kopp te! Till slut fick jag ändå bege mig hemåt i det ruggiga vädret. Förbi systemet och Vi för lite käk. När jag hade några meter kvar så insåg jag en sekund för sent att bussen som kommer emot mig på vägen varken väjer eller saktar ner utan i stället ökar och kör med full fart genom sjön med vatten bredvid mig… Blöt, hungrig, trött och grinig kommer jag hem bara för att inse att jag glömt köpa det som stod överst på min inköpslista – tändstickor. Funderar ett tag på att ilskna till och tända eld med gnistor från min blick men är lite för hungrig. Slänger in min frusna pizza i ugnen och öppnar flaskan med folköl jag ämnar dricka till. På något sätt lyckas jag skaka till flaskan och häller öl över foten. Suck. Packar upp nån kartong under tiden pizzan sakta värms och som genom ett under ser jag den plötsligt – lådan där jag vet att det finns tändstickor!

Nu så här en timme senare sitter jag framför min kakelugn där elden sprakar. Jag är mätt och varm och torr, har datorn i knät, en godisskål och ett glas whiskey. Den känns rätt okej ändå - dagen. 

Hemma

Nu har jag flyttat in. Det känns bra tror jag bestämt. Taket i vardagsrummet har dock inte bara en nyans av off-white utan är snarare en mörk ton av grå-brun. Kan ju tänkas passa med de något vitare väggarna... Men nej. I morgon ska jag köpa färg. Jag lovar. Skulle köpt idag, direkt efter jobbet. Men så var jag kvar länge eftersom det vällde in varor och vi hade mycket att göra och jag blev trött och orkade inte släpa hem färghinkar. Men i morgon... Jag lovar.

Norrut

x2000 norrut och snö utanför fönstret. Hade jag haft en bil hade jag tagit den och susat iväg när jag ville. Tåg är inte heller så dumt och mitt nya mobila bredband gör det ju möjligt att surfa lite samtidigt även om täckningen kommer och går lite som den vill. Även om resandet i sig är lite jobbigt ibland så är det ett privilegium att faktiskt få resa. Att åka hem till mamma och mina syskon en helg. Att ha möjlighet att sätta sig på ett tåg och hälsa på vänner. Att sätta sig på ett flyg till Etiopien. Att få se mer än världen inom radien av några kilometer. Se andra kulturer, värderingar och sätt att leva. Ifrågasättandet av sig själv i mötet med andra. Att få resa. Att få bo och arbeta på olika platser. Det är ett privilegium samtidigt som det också ger en del rastlöshet och rotlöshet. För visst längtar jag till Etiopien och det liv jag har där. Visst längtar jag samtidigt till Stockholm och den del av mig som får plats i det livet. Och visst längtar jag till Norrland när jag sitter här på tåget och ser landskapet susa förbi. Den klara luften, snö som knarrar under fötterna då vintrarna är tillräckligt kalla för att kallas vinter. Visst längtar jag efter en gammal kåk som behöver några nya spikar. Och visst längtar jag att slänga igen ytterdörren olåst efter mig, kasta mig in i bilen där nyckeln sitter i och med en rivstart susa iväg wherever I want! Antagligen blir till OkQ8-macken ett par mil bort för att köpa lite godis en lördagkväll då jag kryper av rastlöshet och längtar till intensivitetet i Addis Ababa...

Familjeliv

Idag vaknade jag först i min nya tillfälliga familj. Dukade fram frukost, borstade tänderna på mig och Delen, fick en matlåda av Karin (TACK!!), pussade Delen och Doreen hej då och sprang till tåget tillsammans med Karin. Jobbade. Köpte med tre liter mjölk ohc två liter fil till familjen på väg hem. Middagen stod på bordet och vi åt tillsammans innan vi delade upp oss för kvällen. Men sen kom jag ju hem igen. Rätt så trevligt att ha en familj igen för ett tag :)

Hemlös igen

Även om det bara är för en vecka och även om det är trevligt att bo hos vänner så känner jag igen detta, har varit i den här positionen förut. Mitt bohag finns i ett förråd och själv glider jag runt och sover på en soffa. Den största skillnaden den här gången jämfört med då jag varit hemlös förut är att jag har ett jobb (och lite annat på gång), jag har en vardag och ett liv här i staden och jag har ju faktiskt ett hem som väntar. För visst är det så att jag har flyttat till det där stället med trägolv och kakelugn, det är bara så att jag inte riktigt fått flytta in än. Detta trots att jag var tvungen att flytta ut ur min andra lägenhet. Stambytet och fixandet efteråt är inte riktigt klart och tydligen väntas det på en duschvägg (ska visst få dusch i alla fall:)). Efter helgen hoppas jag i alla fall att jag ska få flytta in och då står ju bohaget nära i förrådet, dörren bredvid min..

Efter tenta

Torsdag kväll. Tenta precis avklarad. Inte säkert att den är klarad, men avklarad. Det kan ha gått bra... Studierna jag ägnat massa tid den senaste tiden har i alla fall tagit slut (även om det är en illusion då det finns saker kvar). All uppladdning inför, nu senast, tentan, släpper nu taget och får mig att antingen vilja dansa hela natten eller att genast gå och lägga mig trots att klockan bara är åtta.

Annars känns det på något sätt som om en ny era börjar nästa vecka. Det beror kanske mest på flytten som ska ske på lördag bort från denna studentlägenhet till ett något större hem. Det ska bli spännande att flytta in där även om allt inte är riktigt klart efter stambytet och jag nog får börja med att sova hos vänner några nätter.

Får se vad som händer i den nya eran J

Liv

Sonja och jag pratade om saken ikväll på väg till puben för en tisdagsöl, om liv som vänder uppåt igen. Om vänner som ramlat ner i avgrunden och sen händer något som gör att allt ändrar sig  och livet går framåt igen. Och jag är förundrad och så otroligt glad över att jag själv är på frammarsh igen. Efter ett år då jag kämpat för att hålla mig över ytan, fått en hel del kallsupar och kanske till och med skrapat naglarna i bottenslamet någon gång . Och så plötsligt så vänder det. Processen hade på något sätt lett till att jag en dag vaknade och var sugen på livet igen. Jag vill ha utmaningar igen. Jag vill lära känna nya människor igen. Jag vill ge av allt jag har igen. Det har ju varit så några månader men jag är fortfarande förundrad över vändningen. Förändringen som visat sig i hur busy jag plötsligt blivit, man behöver ju inte gå hem och gömma sig under täcket och sova om man inte vill och behöver... 

Jag är glad över att vara aktiv igen och jag är glad över att vara glad.

Höstrusk

Den här veckan har det blivit mörkt ute. Det är så det känns i alla fall. Igår morse när jag klev upp - mörkt ute. Idag när jag kom hem från jobbet - mörkt ute. Det går så fort när det händer men det är ju så det är, att bo här uppe i norr. Och regnet, det oberäkneliga regnet. Men vi har ju lärt oss att inte hindras av varken ljus, mörker eller väder. Annat är det ju med kvinnorna i Addis Abeba (och männen). Så fort en regndroppe faller från himlen måste man ställa sig i skydd av nåt och vänta tills det slutar regna. Så står man där under ett tag och väntar trots att man nästan är hemma. Men det klart, man måste ju tänka på frisyren!

Oktober ut

Nu börjar saker och ting dra ihop sig. Innan oktober är slut ska jag skicka in min uppsats igen, skriva tenta i Samhälle, Marknad och Företagande (har inte hunnat läsa så mycket än) och så ska jag flytta. Det blir nog inga utsvävningar de närmsta två veckorna men sen... :) Flytten lutar åt fredagen den sista oktober. Alla som vill är välkomna att hjälpa till, kan beöva lite bärhjälp. Eller städhjälp... Men det ska bli skönt med allt. Nu bara vill jag få klart mina studier så jag kan ägna mig åt annat och jag är färdig med denna lilla studentlägenhet även om det varit till välsignelse. Nya tider väntar.

Världens barn

Ikväll är det gala för Världens Barn. Kolla in det projekt Läkarmissionen stöder i Etiopien, det är i den organisationen jag arbetat tillsammans med i Addis! Min etiopiska chef Gizachew Ayka ska synas i bild ikväll för att berätta lite om arbetet, några minuter i början av galan och några minuter i slutet, tror jag bestämt. Kolla in det.

Studieförmiddag

Fredag morgon. Jag har vaknat och dammsugat (bort med damm är bra). Eftersom jag till stor del själv fått bestämma när jag vill jobba på Svensk Tenn så har jag de flesta förmiddagar lediga att ägna åt mina studier (och att starta föreningar). Jag är väldigt nöjd med mina arbetstider hittills och nu ska jag skriva lite på min uppsats några timmar innan jag börjar jobba kl 13. Bra va?!

Djupheten jag gillar

Onsdag. Har kommit hem från min husgrupp. Husgruppen som är en del av församlingen och den grupp med människor där som jag får lära känna lite mer. Vi har en underbar grupp och jag uppskattar verkligen de personer som är med. Ikväll läste vi ur andra Timoteusbrevet, bl.a. om att blåsa liv i sin nådegåva. Jag gillar de ärliga och avskalade samtal jag tycker vi har, att få prata om det som verkligen går på djupet, även det som är svårt. Jag gillar det - att få prata om det som verkligen berör. 

Partners meeting

I helgen var jag i Norge på partners meeting. Alla partners i Danmark, Sverige och Norge till organisationen jag jobbat för i Etiopien. Jag var också där, som privat... partner eller nåt. Det var mycket trevligt att träffa två etiopiska vänner och kolleger igen. Jag anser fortfarande att de är mina kolleger trots att jag inte jobbat med dom på ett år. Det var också kul att träffa de partners som jag känner lite sen förut. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde på mötet, sa nog inte ett enda ord. Däremot så börjar ju hjärtat och hjärnan snurra runt igen och jag...jag...måste nog ta en tur till Addis snart...

Jobbarkompisar

Idag har jag och min närmsta kollega på Svenskt Tenn packat fyra stora burar och skickat iväg. Det gav mig oväntat några nya kompisar!! Närmast ser vi Kajsa och bakom henne Kalle, Yohannis och Sofia.

Robo

Måndag morgon. Sitter vid mammas dator hemma i Nordingrå. I helgen har vi byggt på vår sommarstuga, jag mina syskon med sina familjer och mamma. "Vägen är ju målet" kan vi konstatera då det dröjer ett bra tag till innan vi kan flytta in. Men den blir underbar!! :) Stugan. Vidunderlig utsikt kommer vi få från vår altan (som än så länge består av några betongpelare). Skogen hade i helgen fortfarande blåbär kvar och solen sken och värmde. Mammas katt som följde med oss dit njöt för fullt av att vara i skogen med oss. Lunchen lagades på öppen eld och kaffet som kokades på samma eld kunde inte misslykas. Robo heter vårt ställe, ett bo fullt med ro.

Nu ska jag alldeles snart ta mig till buss och tåg söderut igen. Jag har ju ett liv i Stockholm också som jag gillar även om det är lätt att glömma här där tillvaron innehåller helt andra saker. Du vet väl hur man hanterar en hammare? Vad har du förresten för märke på din?

Föreningsbildande

Idag har jag fått vara med och starta en förening med några vänner från New Life!!! En förening för att möta människor, att bygga relationer, att skapa nätverk, att hjälpa människor att växa eller hur man nu vill uttrycka saken. För att citera våra (nyss antagna) stadgar: 

Föreningen bygger på en kristen grund vars syfte är att främja, stödja, utveckla, utbilda och presentera konstnärliga och kulturella uttryck, utifrån ett mångkulturellt perspektiv. 

Undrar vart detta kommer leda...?? Spännande tycker i alla fall jag :D

Hem

Nu har jag visst inte skrivit nåt på flera dar...!!! Har visst plötsligt blivit en betydligt mer upptagen person de sista veckorna än jag varit på länge. Det känns underbart :) Lovade ju dock att berätta något om en lägenhet som - mycket lämpligt - finns tillgänglig för mig från den första november, den dag jag behöver ett nytt ställe att sova på. En liten etta högst upp i en liten nybildad bostadsförening. Tanken är att lägenheten ska bli större (om bygglovet går igenom) och att den sen ska säljas. Om Herren vill och ekonomin tillåter får vi väl se om jag kan köpa den. Det känns i alla fall väldigt bra att flytta dit och om några veckor kan ni få hjälpa mig packa, bära kartonger och städa ;) 

Nämde jag kakelugnen...?

Jobb

Igår lovade jag ett jobbinlägg inom kort, här kommer det :) Inte det jag brinner för men ändå precis vad jag behöver. Jobbade ju tre veckor på Svenskt Tenns varumottagning och börjar om i morgon. Dom blev tydligen väldigt förtjusta i mig och passar på att omorganisera lite och få in mig i ett hörn. Hörn och hörn, en roll mitt i som ska få allt att flyta bättre är väl närmare sanningen. De ville ha mig på 100%. Jag sa 50 så nu har vi enats på 70. Tills det jag brinner för tar så pass mycket tid (och ger tillräcklig inkomst) för att jag inte vill jobba längre, då slutar jag. Eller om jag vill tjäna mer pengar, då ökar jag. Känns väldigt bra för min ekonomi måste jag säga. Och för att ge mig lite tidsfrist att ta tag i det där andra... Det känns i alla fall perfekt och tror nog att Gud haft en del med detta att göra. Tack för det!!

Husgrupp

Första husgruppssamlingen för hösten, denna del av Tomaskyrkan som jag får vara med i. Det var härligt att ses igen även om jag hade företagsekonomiföreläsning först och kom strax före nio i stället för sju (hann med 20 minuter i alla fall innan de andra började droppa av). Jag tycker mycket om min grupp vilket beror på lite olika saker: Det är underbara människor där. Det är bra att få dela sitt liv med andra lite mer än man hinner med under söndagsgudstjänsterna. Det ger tillfälle att be tillsammans med andra. Det skapar goda relationer och jag tror att relationer är mycket viktiga. Och så får jag ju höra andras tankar om Gud och min egen relation med Gud får möjlighet att utvecklas. Det uppskattar jag. 

Nu ska jag snart sova, min förkylning har inte riktigt gett med sig än :(

Håll utkik de kommande dagarna i min blogg. Inom en vecka har jag antagligen skrivit minst ett inlägg som handlar om jobb och ett om hem... ;) De inläggen ser i alla fall jag fram emot. 

Surströmming

Det är något speciellt med surströmming. Som att komma hem på något sätt. Kanske har det att göra med min uppväxt där delikatessen hamnade på bordet några gånger varje år. En social maträtt, många runt bordet, vänner, släktingar, vuxna och barn (med korv). Doften som spreds, lyckan som syntes i de vuxnas ögon.  Plåtburkarna som tidigare tillverkats på morfars fabrik. De gamla bilderna jag sett på stora trätunnor fulla med strömming från mammas by. Vetskapen om att det här är min historia, mitt förflutna och en stark (väldoftande) symbol för min tillhörighet.

Ikväll har jag ätit surströmming i Stockholm med tre väninnor (och en man som med rynkad näsa gömde sig i vardagsrummet). Förberedelser, samvaro, burken som öppnas, doften... Sen sänker sig tystnaden medans vi rensar och fixar första klämman. Karin säger "åh så gott" ca tio gånger innan hon är klar för första tuggan. Fullt sysselsatta sitter vi sedan och äter klämma på klämma och konstaterar att livet inte kan vara så mycket bättre. Och det är så det är. Det starka band vi får till varandra (vi som äter), den gemensamma målsättningen som håller oss sysselsatta tills vi alla är proppmätta och doften som förstärker vår sociala gemenskap. Vi är vänner, vi hör ihop, vi är familj och hemma. Livet - det kan inte vara bättre!!

Förkyld

Hade glömt bort att det kunde hända men nu är den här - förkylningen. Suck. Plötsligt känner jag att jag får ställa in morgondagens resa till Omberg och Ellen Keys hus Strand. Suck igen. Hade sett fram emot den resan men det får bli en annan gång. Ont i halsen, lite snorig, tung skalle. Ja ni vet, alla har vi väl varit där. Anyway. Max nån dag, sen är jag frisk som en nötkärna igen!! 

Församlingsmöte

Vi har haft ett möte ikväll och pratat nu, framtid och ekonomi i församlingen. Det var i alla fall de frågor som fick mest plats. Ekonomin är sådär. Vi är inte så många medlemmar just nu och det vi ger i gåva till församlingen räcker inte riktigt till. Ändå känns tillvaron hoppfull och jag tror på att Gud vill ha Tomaskyrkan kvar i Stockholm. Vi har ett syfte och en plats i hans plan. Det är i alla fall vad jag tror. Saker och ting rör på sig. Jag rör på mig. Känns som om jag vill engagera mig i allt som rör sig nu när jag vaknat till liv igen efter det sista året!! Men vad är min plats i församlingens arbete?

Den som trodde att svaren om vad som händer i mitt liv skulle hopa sig och klarna av mitt bloggande hade visst fel. Hittills har jag bara släppt fler frågor tycker jag själv. Inga svar. Vänta uthålligt. Snart, så kanske. Den som lever får se. Endast Gud vet. Och allt det där!

Efter en dag på jobbet

Idag har vi inventerat på jobbet. Allt som finns i butiken och lagret. 11 timmar sen fick jag gå hem. Alla såg rätt så trötta ut men allvarligt talat, 11 timmar inventering med lite räkning och skrivning är ju faktiskt inte så mycket att gnälla över. Man har väl jobbat rejäla pass förr under betydligt mer påfrestande situationer. Nu har jag i alla fall kommit hem, surfar lite, funderar lite på livet och ska nog snart poppa lite popcorn om jag ids (allt som vanligt alltså). Livet går framåt och jag är förväntansfull... :)

Att komma hem 2

Jag har ett pågående samtal om hem. Att vara hemma någonstans, att känna sig hemma, att ha ett hem. Vad betyder det egentligen och hur långt kan det gå innan man är totalt vilse eller i alla fall väldigt långt hemifrån? Om man precis som jag har gjort de senaste åren, flyttat runt (några månader här, några månader där), haft en jobbsituation som varit väldigt flytande och föränderlig, och ingen egen familj att skapa en tillvaro tillsammans med - vad har då varit hemma? Ett hem (vad det nu betyder) tror jag till stor del är ett skyddsnät, en omsorg, en 'plats' där man får slappna av, tänka och samla ny kraft. Om det sen är en lägenhet, en familj eller kanske en församling kanske är olika för olika personer, vi har ju inte samma behov. Om jag haft en dag som varit tuff och intensiv, jag är trött och modlös. Var går jag då? Om det är till 'hemma' vi går så är Gud till stor del det 'hemma'. Jag tror också att vi behöver andra människor runt omkring oss, jag tror inte vi är gjorda för eremitliv hur gudfruktiga vi än må vara. Familj och vänner är mycket av det 'hemma' vi behöver.

För ett år sen då jag kom hem (?) till Sverige igen efter några års flängande till Etiopien hade jag inget fysiskt hem att återvända till. När sen pappa dog i samma veva förlorade jag också en del av det hem som familjen består av. När tillvaron rasade, var gick jag då?

Den lilla lägenhet jag bott i under detta sista år har varit min borg. Här har jag stängt dörren och sovit i min egen säng. Här har jag legat på botten och gråtit. Här har jag fått känna tillvaron vända och gå framåt. Här har jag också fått vakna igen och vilja gå framåt. Allt detta kan kanske inte tillskrivas lägenheten men den har varit en otrolig viktig plats och tillflykt för mig under året som gått, utan den hade jag nog ändå blivit eremit för ett bra tag. 

Idag längtar jag efter att få ta mig an nya utmaningar och jag mår bättre än på länge även om benen i vissa lägen fortfarande känns skakiga. Två månader har jag kvar innan kontraktet på den här lägenheten tar slut. Var går jag då?

Jobbtankar

Plötsligt är livet fullt av aktiviteter och händelser igen, precis som jag längtat efter under det senaste året då jag mest bara sovit. Allt har sin tid men jag är glad att jag verkat vakna ur min Törnrosasömn. Jag jobbar på dagarna och har aktiviteter på kvällarna. Det känns underbart även om jag är lite ringrostig. Ändå finns det vissa farhågor och små negativa klanger. 

Det ena är att mitt jobb tar slut på tisdag. Hmm. Undrar om allt blir stilla sen. Tror inte det men man vet ju aldrig. 

Ett annat är att jag inte alls trivs med ett åtta-fem jobb som jag har nu. Den formen är trygg och säker men jag vill ha ett jobb som är flexibelt och som förändras och har varierande arbetstider. Jag vill ha ett jobb jag kan påverka och utveckla och som påverkar och utvecklar mig. 

Ett tredje är att jobbet jag har nu visserligen är lite roligt men långt ifrån det jag brinner för och längtar efter. Jag vill jobba med människor och jag vill ha ett jobb där jag får använda kunskaper jag har fått genom erfarenheter och utbildning. Okej, jag använder en del erfarenheter nu också men kanske inte mina pedagogiska erfarenheter. 

Till slut: Jag behöver lite ekonomisk input här framöver och jag har behov av lite stabilitet i tillvaron efter de senaste årens flängande fram och tillbaka i världen. Ändå kanske jag inte ska nöja mig med mindre än det eller de jobb jag vill ha. Med flexibilitet och utveckling, varierande förhållanden och något jag brinner för. 

Marknadsföring

Idag smet jag lite tidigare från mitt jobb för att registrera mig på den kurs i företagsekonomi jag läser. I våras betade jag av redovisning och beskattning samt ekonomistyrning och nu har jag alltså kommit till marknasföringen. Jag hade kvitto på min betalda kåravgift och leg med mig så registreringen gick bra. Det var först efter den som jag - och flera av mina kursare - hade missat att första föreläsningen började! Men, men, man är väl flexibel, ställde in simningen jag tänkt ägna kvällen åt, köpte en liten hummustortilla på pressbyrån och förde anteckningar på baksidan av lönerapporten jag faxat in tidigare idag. Nu ska jag leta reda på mitt schema på nätet så att jag vet när nästa föreläsning är...

Söndag

Idag börjar vi med gudstjänsterna igen. Det ska bli kul. Sommaruppehållet har varit långt. Jag ska få vara med och dela ut nattvarden vilket alltid känns som ett stort förtroende, ett ansvar och alldeles underbart. Att få tjäna både Gud och de människor som är där. Härligt!

Att komma hem 1

Tomaskyrkan, som jag tillhör, och församlingen New Life har inlett ett samarbete med varandra. Vad det kommer betyda och var det kommer leda är det kanske inte någon som vet i dagsläget men spännande är det i alla fall. Som en början har vi haft gemensamma onsdagskvällar tillsammans. I onsdags pratade Stewart om att "komma hem" trots att man kanske flyttar runt så pass mycket att det är svårt att veta var man är mest hemma. Han menade att "hemma" är mer än en plats, att det handlar om relationer. Först och främst relationen med Gud och sen relationer med de människor som finns runt omkring oss. Relationer som vi bör bygga på som om de skulle räcka livet ut. Det funkar inte riktigt om vi tänker att det är bara för en kort tid, sen flyttar jag igen. Jag håller med i det han sa även om det inte alltid är så lätt. I Etiopien är jag hemma men jag vet också att det beror på de relationer jag har där. I allt det jag gjort och satsat på där har varit med inställningen (och tron) att jag kommer vara kvar här i många år även om vi alla vetat om att min flygbiljett sagt något annat. 

Det senaste året har jag haft behov av ett hem som några av er vet. Det behovet har flera anledningar. Mitt kringflackande liv de senaste åren är en orsak. Att slippa packa flyttkartonger en gång om året är en orsak. Att bjuda hem vänner på middag och bygga relationer är en orsak. Jag håller med Stewart om att "hemma" är mer än en plats. Längtar just nu ändå att en lägenhet ska få ingå i mitt "hemma" för ett tag framöver. 

Kvällsöl

Med Sonja och Carin. Jag spände musklerna och sa att jag blir så stark på mitt tre-veckors jobb som är rätt så fysiskt. Ja, man ser att det börjar bukta sig lite, sa Sonja om min arm. Sen skrattade hon gott i fem minuter...

Bostad önskas

Hur gör man för att få tag på en bostad i Stockholm. Det finns lite olika alternativ men alla kräver de en hel del engagemang vilket det nog är värt. Nu har jag ett par timmar surfat runt o letat på nätet efter alternativa vägar. Det jag kommit fram till är  1) jag bör lägga ner en del jobb  2) det är svårt  3) det är inte omöjligt  4) det är smart att ha en fast och hyfsad stor inkomst. Slutsats - Kattis, skaffa dig ett jobb (om jag nu ska bli kvar i stan). Ingen som har en lägenhet över?

Hårt arbetande

Tre veckor ska jag arbeta på Svenskt Tenn. På varumottagningen (inte så flashigt som det låter om man vet vad Svenkt Tenn är för butik). Tar emot paket, skickar iväg paket, prismärker, bär in i lagret, lyfta, bära, springa i trapper. Bra för min kondis och muskeluppbyggnad, särksillt med tanke på att jag inte rört mig så mycket utanför min 20 kvadratmeter stora lägenhet det senaste året. Det kändes mycket ovant i morse att kliva upp, en måndagsmorgon med en hel arbetsvecka framför mig! Och efter nästa helg en hel vecka till.. Var länge sen men ändå rätt så skönt. Rätt så i alla fall :)

Varthän bär det?

Just nu får jag många frågor av det här slaget: "Vad händer Kattis?" "Ska du flytta?" "Var ska du flytta?" "Söker du jobb?" "Vad då för jobb?" Den som det visste, svarar jag. Jag har sökt ett jobb i Dalarna och samtidigt har jag nu tappat all lust att lämna Stockholm. Jag är lika förvirrad som ni alla tillsammans, har varken hem eller jobb som håller i längden. Suck. "Den som lever får se" säger Sverige-Kattis. "Endast Gud vet" säger Etiopien-Kattis. Båda stämmer och livet är ju ändå underbart spännande!! 

Ato Kaa eller lilla jag

Innerst inne kommer jag alltid förbli en liten bonnjänta från Norrland. En del av mig längtar alltid efter det livet igen. Andas in alla luftens dofter när man går över gårdsplanen till laggårn tidigt om morgonen. Andra delar av mig längtar efter annat. Gud har mer i mig. I det jag gör försöker jag att följa det jag tror Gud har för mig vilket gör att spännande saker har hänt i mitt liv (tycker jag själv i alla fall). Jag har hamnat i Etiopien. Inte för alltid. Inte just nu när jag skriver detta. Men jag har fått vara där. Tålmodigt. Väntande. Lyssnande. Plötsligt befann jag mig i en ledande position där jag fortfarande inte fattar hur jag hamnade. Ato Katarina blev jag kallad av en kollega ibland. Herr Katarina. Det stämmer inte, jag är kvinna. Att försöka följa Guds väg kan tvinga en att omvärdera sig själv. 

Kort intro

Hej och välkomna till min lilla sida här på nätet. Det är inte alltid så lätt så här i början att veta vad min blogg kommer innebära, men den som lever får väl se. Livet är komplext och människor är underbara. Jag vill försöka berätta om det jag gör, det jag ser, det jag hör, det jag upplever, det jag vill, det jag längtar efter. Små anekdoter och stora berättelser. Lyckliga stunder och trasiga evigheter. Gudomligheter och skräphögar. I varje saga finns en hemlighet. I varje hemlighet finns en sanning. Varje sanning kan beröra.